Hur ser det ut i förarhytten?

Besvarat av: Martin

Är alla tågmodeller olika eller är de snarlika?

Svaret är att det skiljer ganska mycket beroende på tillverkare. Hytterna i lok, manövervagnar och motorvagnar som har sin grund i ASEA-konstruktioner som tillverkats inom samma decennium ser snarlika ut. Hit hör t.ex. AFM7, Rc6, X2 (X 2000) och X10-14.

Traditionellt har förarstolen i svenska tåg varit placerat till vänster då vänstertrafik tillämpas. Dagens enmansbetjäning, signalsystem och den moderna designen av fordon samt hållfasthetskraven gör att förarplatsen oftast är i mitten på motorvagnar. Vad gäller lok hamnar den oftast till höger då det är vanligaste placeringen i europeiska standardlok.

Placeringen hade större betydelse innan ATC infördes, nu spelar den inte längre någon roll. Biträdesplatsen som behövdes förr fyller inte längre någon funktion vilket också gör mittplaceringen mer naturlig.

Nedan finns några exempel på hur det ser ut. Vi kommer att fylla på med fler fordon framöver.

AFM7

Förarhytten i AFM7. Förarbordet med sina mätare och reglage är nästan identiskt med det i Rc6 även om några undantag finns. Spaken som styr lokbromsen i Rc6 styr här manövervagnens broms.

Rc3

Förarhytten i Rc3. Pådraget sitter mitt på förarbordet och framför den finns fram/back-omkopplaren. Till vänster om bordet sitter lokbromsen och tågbromsen.

Rc6

Förarhytten i Rc6. Till höger på förarbordet finns pådraget och till vänster tågbromsen. Längst till vänster syns spaken för lokbromsen.

Rd2

Rd2-loket är en moderniserad version av Rc2 som konstruerades av ASEA på 1960-talet. Drar godståg åt Green Cargo. Foto: Pontus Havasi

X2 (X 2000)

Förarhytten i X2. Bromsspak till vänster och pådrag till höger, som på Rc6, men med skillnaden att pådragsspaken även innehåller elbroms. Foto: Andreas Rosén

X3 (Arlanda Express)

Gas och broms utförs med samma reglage, den så kallade pucken på förarbordet, alldeles till höger om pappret. Foto: Alexander Stålstedt

X10-14

Förarhytten i X12 3193 vid möte med X12 3220. Pådraget sitter till höger och bromsen till vänster. Mindre skillnader på knappar och reglage förekommer mellan de olika fordonsserierna men på det stora hela ser de lika ut.

X10p (Roslagsbanan)

Sveriges enda kvarvarande smalspårsjärnväg med reguljär trafik. Gas och broms manövreras med den svarta spaken till vänster. Kontaktledningen har 1 500 volt likspänning. Foto: Aristidis Arre Magoulias

X31 (Öresundståg)

X31 har en speciell förarhyttsuppbyggnad som den delar med Y2 (Kustpilen) – en dansk design – som innebär att när man kopplar ihop två fordon så kan man svänga hela fronten, med förarhytt, åt sidan så att resenärerna kan gå igenom och ta sig mellan de hopkopplade fordonen. Foto: Johanna Andersson

X40 (Dubbeldäckaren)

Förarhytten i X40 3339. Spaken till höger om bordet reglerar pådrag och broms. X40 har varken backspeglar eller kameror så det går inte att se vad som händer på sidorna av tåget under färd.

X50-54 (Regina)

Förarhytten i X50 9003. Pådrag och broms regleras med joysticken på höger sida. Istället för backspeglar finns det kameror med monitorer, en för varje sida

X55 (SJ 3000)

X55 tillhör de modernaste hytterna. Bara en joystick att köra med, några touchskärmar och ett fåtal tryckknappar. Foto: Alhaji Bouyagi Touray

X60B (SL)

Man gasar och bromsar med samma spak, den som är till vänster – eller höger – om surfplattan i mitten. Ja, det är alltså två likadana spakar, så man kan välja om man vill använda vänster eller höger hand. Foto: Theodor Andersson

X74 (MTRX)

X74 är tillverkade av Schweiziska Stadler. Foto: Ida Sonemalm

Y1

Den klassiska dieselmotorvagnen från italienska FIAT. Det svarta handtaget närmast sidofönstret är bromsen, en så kallad D3-ventil. Den svarta knoppen i mitten hör till gasreglaget. Det sägs att det ska finnas några körlägen, men jag vet inte till vilken nytta då det ändå bara är full gas man använder. Foto: Calle Wickberg

Y2 (Kustpilen)

Dieselvarianten av X31 (Öresundståget). Utrustad med dansk tågradio och tågskyddssystem så att den kan köra i Danmark. I början av 2000-talet gick dessa över Öresundsbron, men nu går de bara i Sverige. Joysticken till höger styr gas och broms. Sju körlägen framåt och sju bromslägen bakåt. Det finns dock ett åttonde läge i båda riktningarna. Framåt är det för att säga åt automatlådan att växla ner (”kickdown”) och bakåt är det nödbroms. Foto: Curt Forslind

Y31/Y32 (Itino)

Som många andra motorvagnar gasar man och bromsar med en och samma spak, den till höger. Foto: Calle Wickberg

Yp

Yp är en smalspårig dieselmotorvagn som går Västervik-Hultsfred. Foto: Fredrik Lundström

ER1 (Mälartåg/Upptåg)

Förarhytt från de nya dubbeldäckartågen, byggda i Schweiz. Den stora spaken till höger är kombinerad gas och broms. Displayen med svart bakgrund till vänster, ovanför radion, är förarappen TrAppen som vi utvecklat. Foto: Alhaji Bouyagi Touray

Siemens Vectron

Ett av de europeiska standardloken där förarplatsen är till höger. Foto: Oskar Johansson

Hector 141 (f d ÖBB)

Loken tillverkades på 1990-talet av Siemens till den österrikiska järnvägen som prototyper men det blev aldrig någon serietillverkning då man tyckte de blev för dyra. 2007 köptes de av Hector Rail. Foto: Conny Roos

Hector 142 (f d ÖBB)

142-loken började tillverkas i slutet av 1960-talet och tillbringade större delen av sin karriär i Österrike innan de i början av 2000-talet köptes in till Sverige av Hector Rail. På surfplattan syns förarappen Skynet som vi utvecklat. Foto: Bengt Olofsson

Hector 161 (f d NSB El15)

Tillverkade av ASEA på 1960-talet, en föregångare till Rc. De levererades till norska statsjärnvägarna NSB men kom att användas större delen av tiden i Sverige, på malmbanan. När loken inte längre behövdes på malmbanan såldes de till Hector Rail. Foto: Conny Roos

185 (Traxx)

Gränsöverskridande godstågslok. Kan köra både på 15 000 volt och 25 000 volt och här finns svenskt, danskt och tyskt tågskyddssystem. Foto: Martin Fröhberg

Hector 242 (Taurus)

Byggt av Siemens i början av 2000-talet och passar för såväl gods- som persontåg. De kan gå i 230 km/h men den höga hastigheten kan inte utnyttjas i Sverige än. Foto: Johan Hellström

261 (Trafikverkets röjningslok)

Tillverkade av Voith och används i dag som röjningslok när något tåg gått sönder och behöver bogseras. Foto: Simon Bertilsson

Hector 441

Godstågslok byggt av Siemens. Foto: Jacob Holm Wittrup-Thomsen

Hector 941 (Vossloh)

941-loken finns i två exemplar i Sverige. Det är ett starkt diesellok för godståg. Foto: Erik Hultman

Mb

Mb är ett nytt sexaxligt godstågslok från Rumänien som Green Cargo har köpt. Foto: Leif Palmenäs

T43

Medelstort diesellok från tidigt 1960-tal. Foto: Rasmus Axelsson

T44

Förarhytten i T44, ett vanligt lok för godståg på oelektrifierade banor i Sverige. Loket har en dieselmotor som driver en generator som skapar ström till de elmotorer som driver hjulen. Man gasar med ratten som har åtta körlägen. Foto: Peter Anderson

Tb

Tb är ett förhållandevis stort diesellok som låter som en helikopter och används för snöröjning och godståg. Foto: Patrik Hidfors

Td (f d T44)

Td är en ombyggd T44 som har moderniserats. Foto: Rasmus Axelsson

T46

Dieselloket T46 används hos LKAB för att växla malmvagnar. Foto: Anders Hägg

T66

Stort och kraftigt diesellok för godståg. Foto: Johan Hellström

T68 (Vossloh Euro 4000)

Det starkaste dieselloket vi har i Sverige. Foto: Daniel Majd

TMX

Dieselloket TMX byggdes som MX i Trollhättan på 1960-talet till danska DSB och användes flitigt i Danmark fram till 90-talet då de ersattes av nyare lok. Men järnvägsfordon har i allmänhet lång livslängd och flera av loken såldes till Sverige. Spaken till vänster är gas och den till höger är broms. Foto: Patrik Hidfors

V5

Ett litet diesellok som ändå kan dra lättare godståg men som inte är så komfortabelt då det har tre fasta hjulaxlar och inte boggier som de flesta av dagens lok. Foto: Martin Fröhberg

Z70

Z70 är ett litet diesellok för att knuffa några vagnar fram och tillbaka mellan spåren på en bangård. Inget för längre utflykter. Foto: Patrik Hidfors

Z43

Z43 är precis som Z70 ett litet diesellok, men Z43 är en äldre modell byggd på 1950-talet. Foto: Ian Svartlok

D

ASEA-konstruktion från 1920-talet. D-loket blev standardelloket i Sverige och totalt 333 stycken byggdes. Detta överträffades inte förrän på 1980-talet när Rc-loket levererats i fler exemplar (totalt blev det 366 Rc-lok). Foto: Rasmus Axelsson

Da

En av de sista lokmodellerna som byggdes med koppelstänger i det här landet. Man gasar genom att vrida ratten medurs och den har 27 körlägen. Foto: Ian Svartlok

F

F-loket är från 1940-talet och var dåtidens snabbaste med sina 135 km/h. Loket har fyra stela hjulaxlar och är raka motsatsen till X2 när det gäller kurvtagning. Foto: Kim Bäckström

Ma

Ma-loket är från 1950-talet och är ett starkt godstågslok som drog tunga malmlaster för TGOJ. Gasreglaget är – något udda – en vev. Loket har 37 körlägen och veven kan läggas i nedkopplingsläge, stannläge eller uppkopplingsläge. I uppkopplingsläge så stegar den automatiskt upp körlägen tills man går tillbaka till stannläget då den behåller aktuellt körläge, och nedkopplingsläge fungerar omvänt. Att stega igenom körlägena tar en stund. Inte direkt som gaspedalen på en bil. Foto: Josef Utterfors

Ra (Rapid)

Ra-loket är från 1950-talet och används nu mest i museitåg men var dåtidens snabbtåg med sin toppfart på 150 km/h. Lokbromsen syns intill sidofönstret och ratten är pådraget. På den tiden gick det inte att gasa steglöst, utan ratten har 27 fasta körlägen som vart och ett svarar mot en viss spänning till motorerna.

Hg

Hg byggdes på 1940-talet och är ett ganska litet ellok, gjort för att köra korta och lätta tåg. Man gasar med ratten som har ett antal fasta körlägen. Bromsar gör man med det svarta handtaget i bakgrunden och det röda snöret i taket är tutan! Foto: Kim Bäckström

X21

Motorvagn från 1950-talet till TGOJ som gick i trafik en bit in på 2000-talet. Speciella och charmiga fordon, i alla fall för mig som åkte med dem under uppväxten. Man styr både gas och broms med ratten. En handfull körlägen för att gasa, men för broms har man ett läge för att bromsa mer, ett läge för att behålla nuvarande bromskraft och ett läge för att bromsa mindre. Foto: Hans Nyberg

Ce 6/8 (Krokodil)

Ett gammalt lok från Schweiz som aldrig gått i reguljär trafik i Sverige, men som Järnvägsmuseet lyckades få hit 2015 till 100-årsjubileet av järnvägens elektrifiering. Foto: Martin Fröhberg

Hur ser fordonen ut utvändigt? Besök sidan som visar vilka sorters tåg vi har.

  1. […] Det finns runt 100 olika sorters tåg i Sverige. Och de är verkligen olika. Det finns ingen standardisering, så normalt behöver man 1-2 veckors utbildning på varje typ. Här kan ni titta in i förarhytten på de vanligaste modellerna: Hur ser det ut i förarhytten? […]

  2. Krister Hagsten skriver:

    Ang. Hector Rail 141.
    Loken tillverkades även av ABB, ELIN och SGP (mekaniska delen).

Lämna ett svar till Krister Hagsten Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *