Styrs trafiken på samma sätt på alla banor eller finns det olika system?

Det finns sex olika trafikeringssystem i Sverige. Då trafiken är långt ifrån lika på alla banor är behovet att styra dessa väldigt olika. På vissa banor går det tåg några gånger i veckan i låg hastighet och där finns det inget behov av ett avancerat trafikeringssystem. På andra banor går hundratals tåg i höga farter varje dag och där behöver man ha kontroll på trafiken på ett helt annat sätt.

E, ERTMS (European Rail Traffic Management System)

Detta system finns i tre utföranden, nivå 1-3:

• E1 har signaler och spårledningar.
• E2 saknar yttre signaler men har spårledningar.
• E3 saknar yttre signaler och spårledningar på linjen.

Det finns ett fåtal banor med ERTMS idag men tanken är att det ska införas på fler. Botniabanan och anslutande del av Ådalsbanan samt Haparandabanan har system E2 och Västerdalsbanan har E3. Än så länge finns det ingen bana i Sverige med E1.

F, Förenklad trafik

Linjen och samtliga stationer övervakas av en och samma tågklarerare. Signalanläggningar med huvudsignaler och hinderfrihetsspårledningar saknas. På driftplatserna förekommer bara sidospår, och alla rörelser där sker i form av siktrörelse.

Detta system fanns bara på den väldigt sparsamt trafikerade banan Örbyhus-Hallstavik, men den degraderades till System S 2020-12-13, så för närvarande används inte System F längre och kommer förmodligen inte tillbaka.

H, Hinderfrihetskontroll

Spåren har hinderfrihetskontroll och signaler för varje spår och är bevakade av fjärrtågklarerare som sitter i en trafikstyrningscentral eller lokaltågklarerare som sitter lokalt på en station. Vissa stationer fjärrstyrs på nätterna och bevakas lokalt på dagarna.

Detta system är det vanligaste och används på de flesta banor.

M, Manuell

Banan övervakas av tågklarerare på stationerna med hjälp av manuella rutiner och stationerna kan sakna fullständig signalsäkerhetsanläggning. Körtillstånd till tågen ges via signaler eller handsignaler. Används oftast vid mindre banor.

Några exempel på M-banor är Kil-Torsby, Ludvika-Fagersta och Uddevalla-Strömstad samt Inlandsbanans delar Kristinehamn-Nykroppa, Mora-Brunflo och Östersund-Gällivare.

R, Radioblock

Banan övervakas i ett ställverk som får uppgifter om tågens position via radio. Körtillstånd till tåg lämnas inte genom yttre signaler utan genom besked i fordonens ATC-system.

Detta system finns endast på två banor, Linköping-Västervik och Linköping-Rimforsa. Banorna delar spår från Linköping till förgreningspunkten i Bjärka-Säby.

S, Spärrfärd

Banan saknar signalanläggningar och övervakas av en tågklarerare. Det som ser ut som vilket tåg som helst är tekniskt sett en spärrfärd, vilket är en rörelse som går på en sträcka som är spärrad för andra rörelser. Det finns alltså bara ett tåg åt gången på banan. Farten är låg då 40 km/h är så fort som det får gå på en S-bana.

Detta system används på väldigt lågtrafikerade banor där det normalt sett bara går ett fåtal godståg. Det finns en del S-banor spridda runt om i landet och några exempel är Mora-Märbäck, Kimstad-Finspång och Kristianstad-Åhus.

Översikt

Trafikverket tillhandahåller kartor över de olika trafikledningsområdena som nås via denna länk: https://trafikverket.ineko.se/se/kartor-trafikledningsområden. De är inte helt aktuella när detta skrivs men visar hur det såg ut i slutet av 2019.