Svaret är att det skiljer ganska mycket beroende på tillverkare. Hytterna i lok, manövervagnar och motorvagnar som har sin grund i ASEA-konstruktioner som tillverkats inom samma decennium ser snarlika ut. Hit hör t.ex. AFM7, Rc6, X2 (X 2000) och X10-14.
Traditionellt har förarstolen i svenska tåg varit placerat till vänster då vänstertrafik tillämpas. Dagens enmansbetjäning, signalsystem och den moderna designen av fordon samt hållfasthetskraven gör att förarplatsen oftast är i mitten på motorvagnar. Vad gäller lok hamnar den oftast till höger då det är vanligaste placeringen i europeiska standardlok.
Placeringen hade större betydelse innan ATC infördes, nu spelar den inte längre någon roll. Biträdesplatsen som behövdes förr fyller inte längre någon funktion vilket också gör mittplaceringen mer naturlig.
Nedan finns några exempel på hur det ser ut. Vi kommer att fylla på med fler fordon framöver.
AFM7
Förarhytten i AFM7. Förarbordet med sina mätare och reglage är nästan identiskt med det i Rc6 även om några undantag finns. Spaken som styr lokbromsen i Rc6 styr här manövervagnens broms.
Förarhytten i Rc3. Pådraget sitter mitt på förarbordet och framför den finns fram/back-omkopplaren. Till vänster om bordet sitter lokbromsen och tågbromsen.
Förarhytten i X2. Bromsspak till vänster och pådrag till höger, som på Rc6, men med skillnaden att pådragsspaken även innehåller elbroms. Foto: Andreas Rosén
Förarhytten i X12 3193 vid möte med X12 3220. Pådraget sitter till höger och bromsen till vänster. Mindre skillnader på knappar och reglage förekommer mellan de olika fordonsserierna men på det stora hela ser de lika ut.
X10p (Roslagsbanan)
Sveriges enda kvarvarande smalspårsjärnväg med reguljär trafik. Gas och broms manövreras med den svarta spaken till vänster. Kontaktledningen har 1 500 volt likspänning. Foto: Aristidis Arre Magoulias
X31 har en speciell förarhyttsuppbyggnad som den delar med Y2 (Kustpilen) – en dansk design – som innebär att när man kopplar ihop två fordon så kan man svänga hela fronten, med förarhytt, åt sidan så att resenärerna kan gå igenom och ta sig mellan de hopkopplade fordonen. Foto: Johanna Andersson
Förarhytten i X40 3339. Spaken till höger om bordet reglerar pådrag och broms. X40 har varken backspeglar eller kameror så det går inte att se vad som händer på sidorna av tåget under färd.
Förarhytten i X50 9003. Pådrag och broms regleras med joysticken på höger sida. Istället för backspeglar finns det kameror med monitorer, en för varje sida
X55 (SJ 3000)
X55 tillhör de modernaste hytterna. Bara en joystick att köra med, några touchskärmar och ett fåtal tryckknappar. Foto: Alhaji Bouyagi Touray
X60B (SL)
Man gasar och bromsar med samma spak, den som är till vänster – eller höger – om surfplattan i mitten. Ja, det är alltså två likadana spakar, så man kan välja om man vill använda vänster eller höger hand. Foto: Theodor Andersson
X74 är tillverkade av Schweiziska Stadler. Foto: Ida Sonemalm
Y1
Den klassiska dieselmotorvagnen från italienska FIAT. Det svarta handtaget närmast sidofönstret är bromsen, en så kallad D3-ventil. Den svarta knoppen i mitten hör till gasreglaget. Det sägs att det ska finnas några körlägen, men jag vet inte till vilken nytta då det ändå bara är full gas man använder. Foto: Calle Wickberg
Dieselvarianten av X31 (Öresundståget). Utrustad med dansk tågradio och tågskyddssystem så att den kan köra i Danmark. I början av 2000-talet gick dessa över Öresundsbron, men nu går de bara i Sverige. Joysticken till höger styr gas och broms. Sju körlägen framåt och sju bromslägen bakåt. Det finns dock ett åttonde läge i båda riktningarna. Framåt är det för att säga åt automatlådan att växla ner (”kickdown”) och bakåt är det nödbroms. Foto: Curt Forslind
Som många andra motorvagnar gasar man och bromsar med en och samma spak, den till höger. Foto: Calle Wickberg
Yp
Yp är en smalspårig dieselmotorvagn som går Västervik-Hultsfred. Foto: Fredrik Lundström
ER1 (Mälartåg/Upptåg)
Förarhytt från de nya dubbeldäckartågen, byggda i Schweiz. Den stora spaken till höger är kombinerad gas och broms. Displayen med svart bakgrund till vänster, ovanför radion, är förarappen TrAppen som vi utvecklat. Foto: Alhaji Bouyagi Touray
Siemens Vectron
Ett av de europeiska standardloken där förarplatsen är till höger. Foto: Oskar Johansson
Hector 141 (f d ÖBB)
Loken tillverkades på 1990-talet av Siemens till den österrikiska järnvägen som prototyper men det blev aldrig någon serietillverkning då man tyckte de blev för dyra. 2007 köptes de av Hector Rail. Foto: Conny Roos
Hector 142 (f d ÖBB)
142-loken började tillverkas i slutet av 1960-talet och tillbringade större delen av sin karriär i Österrike innan de i början av 2000-talet köptes in till Sverige av Hector Rail. På surfplattan syns förarappen Skynet som vi utvecklat. Foto: Bengt Olofsson
Hector 161 (f d NSB El15)
Tillverkade av ASEA på 1960-talet, en föregångare till Rc. De levererades till norska statsjärnvägarna NSB men kom att användas större delen av tiden i Sverige, på malmbanan. När loken inte längre behövdes på malmbanan såldes de till Hector Rail. Foto: Conny Roos
185 (Traxx)
Gränsöverskridande godstågslok. Kan köra både på 15 000 volt och 25 000 volt och här finns svenskt, danskt och tyskt tågskyddssystem. Foto: Martin Fröhberg
Hector 242 (Taurus)
Byggt av Siemens i början av 2000-talet och passar för såväl gods- som persontåg. De kan gå i 230 km/h men den höga hastigheten kan inte utnyttjas i Sverige än. Foto: Johan Hellström
261 (Trafikverkets röjningslok)
Tillverkade av Voith och används i dag som röjningslok när något tåg gått sönder och behöver bogseras. Foto: Simon Bertilsson
Hector 441
Godstågslok byggt av Siemens. Foto: Jacob Holm Wittrup-Thomsen
Hector 941 (Vossloh)
941-loken finns i två exemplar i Sverige. Det är ett starkt diesellok för godståg. Foto: Erik Hultman
Mb
Mb är ett nytt sexaxligt godstågslok från Rumänien som Green Cargo har köpt. Foto: Leif Palmenäs
T43
Medelstort diesellok från tidigt 1960-tal. Foto: Rasmus Axelsson
T44
Förarhytten i T44, ett vanligt lok för godståg på oelektrifierade banor i Sverige. Loket har en dieselmotor som driver en generator som skapar ström till de elmotorer som driver hjulen. Man gasar med ratten som har åtta körlägen. Foto: Peter Anderson
Tb
Tb är ett förhållandevis stort diesellok som låter som en helikopter och används för snöröjning och godståg. Foto: Patrik Hidfors
Td (f d T44)
Td är en ombyggd T44 som har moderniserats. Foto: Rasmus Axelsson
T46
Dieselloket T46 används hos LKAB för att växla malmvagnar. Foto: Anders Hägg
T66
Stort och kraftigt diesellok för godståg. Foto: Johan Hellström
T68 (Vossloh Euro 4000)
Det starkaste dieselloket vi har i Sverige. Foto: Daniel Majd
TMX
Dieselloket TMX byggdes som MX i Trollhättan på 1960-talet till danska DSB och användes flitigt i Danmark fram till 90-talet då de ersattes av nyare lok. Men järnvägsfordon har i allmänhet lång livslängd och flera av loken såldes till Sverige. Spaken till vänster är gas och den till höger är broms. Foto: Patrik Hidfors
V5
Ett litet diesellok som ändå kan dra lättare godståg men som inte är så komfortabelt då det har tre fasta hjulaxlar och inte boggier som de flesta av dagens lok. Foto: Martin Fröhberg
Z70
Z70 är ett litet diesellok för att knuffa några vagnar fram och tillbaka mellan spåren på en bangård. Inget för längre utflykter. Foto: Patrik Hidfors
Z43
Z43 är precis som Z70 ett litet diesellok, men Z43 är en äldre modell byggd på 1950-talet. Foto: Ian Svartlok
D
ASEA-konstruktion från 1920-talet. D-loket blev standardelloket i Sverige och totalt 333 stycken byggdes. Detta överträffades inte förrän på 1980-talet när Rc-loket levererats i fler exemplar (totalt blev det 366 Rc-lok). Foto: Rasmus Axelsson
Da
En av de sista lokmodellerna som byggdes med koppelstänger i det här landet. Man gasar genom att vrida ratten medurs och den har 27 körlägen. Foto: Ian Svartlok
F
F-loket är från 1940-talet och var dåtidens snabbaste med sina 135 km/h. Loket har fyra stela hjulaxlar och är raka motsatsen till X2 när det gäller kurvtagning. Foto: Kim Bäckström
Ma
Ma-loket är från 1950-talet och är ett starkt godstågslok som drog tunga malmlaster för TGOJ. Gasreglaget är – något udda – en vev. Loket har 37 körlägen och veven kan läggas i nedkopplingsläge, stannläge eller uppkopplingsläge. I uppkopplingsläge så stegar den automatiskt upp körlägen tills man går tillbaka till stannläget då den behåller aktuellt körläge, och nedkopplingsläge fungerar omvänt. Att stega igenom körlägena tar en stund. Inte direkt som gaspedalen på en bil. Foto: Josef Utterfors
Ra (Rapid)
Ra-loket är från 1950-talet och används nu mest i museitåg men var dåtidens snabbtåg med sin toppfart på 150 km/h. Lokbromsen syns intill sidofönstret och ratten är pådraget. På den tiden gick det inte att gasa steglöst, utan ratten har 27 fasta körlägen som vart och ett svarar mot en viss spänning till motorerna.
Hg
Hg byggdes på 1940-talet och är ett ganska litet ellok, gjort för att köra korta och lätta tåg. Man gasar med ratten som har ett antal fasta körlägen. Bromsar gör man med det svarta handtaget i bakgrunden och det röda snöret i taket är tutan! Foto: Kim Bäckström
X21
Motorvagn från 1950-talet till TGOJ som gick i trafik en bit in på 2000-talet. Speciella och charmiga fordon, i alla fall för mig som åkte med dem under uppväxten. Man styr både gas och broms med ratten. En handfull körlägen för att gasa, men för broms har man ett läge för att bromsa mer, ett läge för att behålla nuvarande bromskraft och ett läge för att bromsa mindre. Foto: Hans Nyberg
Ce 6/8 (Krokodil)
Ett gammalt lok från Schweiz som aldrig gått i reguljär trafik i Sverige, men som Järnvägsmuseet lyckades få hit 2015 till 100-årsjubileet av järnvägens elektrifiering. Foto: Martin Fröhberg
[…] Det finns runt 100 olika sorters tåg i Sverige. Och de är verkligen olika. Det finns ingen standardisering, så normalt behöver man 1-2 veckors utbildning på varje typ. Här kan ni titta in i förarhytten på de vanligaste modellerna: Hur ser det ut i förarhytten? […]
[…] Det finns runt 100 olika sorters tåg i Sverige. Och de är verkligen olika. Det finns ingen standardisering, så normalt behöver man 1-2 veckors utbildning på varje typ. Här kan ni titta in i förarhytten på de vanligaste modellerna: Hur ser det ut i förarhytten? […]
Ang. Hector Rail 141.
Loken tillverkades även av ABB, ELIN och SGP (mekaniska delen).