I många olycksutredningar kom man fram till att orsaken var mänskliga misstag. Förr i tiden försökte man skydda sig mot dessa genom att involvera fler människor så att en olycka inte kunde inträffa om bara en människa gjorde fel. Men allt eftersom den tekniska utvecklingen fortskred blev det uppenbart att man behövde ta hjälp av tekniken för att få ner antalet allvarliga olyckor.

Sverige var tidigt ute och införde tågskyddssystemet ATC (Automatic Train Control) från 1980-talets början. Tågskyddssystemets uppgift är att se till så att det inte blir någon olycka om föraren begår ett misstag. Det tågskyddssystemet kan göra är att bromsa tåget.

ATC får information om vad signaler och hastighetsskyltar visar när tåget passerar över gula plattor (baliser) som ligger mellan skenorna. Loket sänder hela tiden ut en radiosignal som förändras när den träffar en balis och får på så vis reda på den information (6 bytes) som balisen innehåller.

Utöver aktuell signal berättar även baliserna vad nästa signal visar samt hur många meter det är kvar till den. ATC kan därmed bygga upp en hastighetsprofil för tåget. Om nästa signal är 1 500 meter bort och visar ”stopp” så vet ATC att senast om 1 400 meter måste farten ha minskat till 35 km/h, senast om 1 300 meter till 60 km/h, senast om 1 200 meter till 75 km/h, osv…

ATC mäter aktuell hastighet och avstånd kvar genom hjulens rörelse och om tåget skulle överskrida den uträknade hastighetsgränsen vid ett visst avstånd från stoppsignalen så bromsas tåget automatiskt.

På samma sätt får ATC reda på i förväg vad nästa hastighetsskylt visar och kan övervaka att tåget bromsar i god tid. Om man kör för fort så kommer ATC att varna vid 5 km/h över hastighetsgränsen och automatiskt bromsa tåget vid 10 km/h för fort.

För att ATC ska kunna stanna tåget före en stoppsignal krävs det att föraren har matat in tågets bromsförmåga.