Det är inte ovanligt att nya tåg har problem i början, så kallade barnsjukdomar. Det kan nästan sägas vara en tradition, och det spelar ingen roll om tågen är byggda i Tyskland, Frankrike, Schweiz eller Sverige.
När man konstruerar ett tåg är det svårt att förutse alla situationer som kan uppstå. Det som man kan förutse testar man. Exempelvis brukar man ställa in tåget i en köldtunnel och kan därefter säga i marknadsföringen att tåget fungerar i temperaturer ner till -40. Men i svenskt vinterväder har man ju inte bara låga temperaturer utan också snö, och det är svårare att simulera, så det testar man med provkörningar. Här är man dock utelämnad till det väder som råder för stunden, så de flesta vintertester brukar ske i området runt Kiruna.
Snön yr runt när man kör och blåser in på ställen där den kan orsaka problem. Dels kan den smälta och bli till fukt som påverkar elektronik eller så fryser den till en större och större isklump. Blir det för mycket snö och is kan de rörliga delarna i bromssystemet få svårt att fungera som det är tänkt. Avisning av fordonen med jämna mellanrum är en säker lösning som alltid fungerar men som tar en hel del tid och inomhusutrymme i anspråk.
Rörliga fotsteg är också en källa till problem på vintern. Mestadels handlar det om grus som fastnar och gör det svårt att fälla in fotstegen. Då fotstegen oftast har värme är det för det mesta inte snö och is som ställer till det.
Det har länge funnits planer på att bygga om den nedlagda järnvägen mellan Arvidsjaur och Jörn till en vintertestbana. Ursprungligen skulle den varit igång 2017 men så blev det inte och arbetet har inte påbörjats ännu.
Läs mer
Aftonbladet om vintertestbanan utanför Arvidsjaur.
SVT om testanläggningen Arvidsjaur-Jörn.
Projektforum skrev om testbanan 2015.