Har länge funderat över varför de allra flesta lokförare krypkör fram till en stoppsignal (ca 5-10 km/h) och stannar precis innan den. Är det inte bättre att stanna några meter innan, när man ändå ser att det är stopp och oftast redan har nog med tillsatt broms för att göra det? Risken för OSPA-A minskas väl rejält genom att göra så?
Undrande
Anledningen kan såklart variera från gång till gång men om signalen är 10-övervakad i ATC vill man stanna så nära baliserna som möjligt eftersom man annars måste krypköra onödigt långt vid avgång och det kostar tid. Dessutom tillåter ATC inte att man närmar sig signalen i annat än väldigt låg fart. Oftast sitter baliserna några meter innan signalen så det handlar inte om att stanna extremt nära signalen även om det kanske kan se ut som om man ser det på avstånd.
Risken att göra en otillåten stoppsignalpassage blir egentligen inte större av det. Den som kör fokuserar garanterat fullt ut på uppgiften vid ett sådant tillfälle. Som förare vet man vilka bromsegenskaper fordonet som körs har och vad som är möjligt att göra på ett säkert sätt.
Jag som förare brukar närma mig signalen tills jag tydligt ser vad som står på den lilla gula märkskylten som talar om signalens beteckning så att jag lättare kan kommunicera med tågklareraren om vad det nu kan vara som orsakat stoppsignalen.
Så är det naturligtvis också. Ska man t.ex. skriva en blankett 21 måste man ju veta att man står vid rätt signal och har man stannat så att man ser signalens beteckning underlättar det proceduren.