Varför går det bara att köra 16 tåg i timmen – eventuellt 18, åsikten varierar – på Citybanan i Stockholm?
Thomas K Ohlsson
Faktorer som påverkar kapaciteten på spåren är hur tätt signalerna står, hur fort tågen kör/accelererar/bromsar och hur ofta/länge de gör uppehåll – samt förstås också hur många spår som finns.
Om alla tåg har samma egenskaper så kan man få ett regelbundet flöde och optimera signalplaceringar efter det. Kapaciteten kan därmed utnyttjas bättre.
För Citybanan säger Trafikverket i sitt dokument Riktlinjer täthet mellan tåg att de tillåter ett tåg var tredje minut, alltså max 20 tåg i timmen. Men normalt vill man inte köra på maxkapacitet, då det inte skulle finnas några marginaler, så att köra 18 tåg i timmen låter mer rimligt under de förutsättningarna.
För Getingmidjan, Stockholm C – Stockholm S, säger Trafikverket i samma dokument ett tåg varannan minut, alltså max 30 tåg i timmen, men även här behövs lite marginal nedåt.
Men vad är det för infrastrukturella skillnader på de två vägarna? Hastighetsgränsen är densamma, 80 km/h, men det som skiljer är hur tätt signalerna står. I Citybanan är avståndet runt 450-500 meter, medan det på Getingmidjan är 250 meter.
Jag räknade lite på sträckan Stockholm City – Odenplan. På Stockholm City finns ju fyra spår, så två tåg kan stå startklara samtidigt åt samma håll. Efter att det första tåget avgått behöver nästa tåg vänta 64 sekunder på att starta med full fart. Men att starta då blir för tätt eftersom det bara finns två spår på Odenplan. Kör man precis bakom måste man alltså bromsa in när första tåget stannar på Odenplan och stå och vänta bakom.
För att som tåg nummer 2 kunna köra obehindrat behöver luckan till det första tåget vara 141 sekunder, alltså två minuter och tjugoen sekunder – och tre minuter mellan tågen känns därför rimligt.
Skulle signalavståndet förkortas till 250 meter i stället så blir det 126 sekunder. Inte jättestor skillnad. Varför funkar det bra med två minuter mellan tågen på Getingmidjan?
Jo, skillnaden är att det finns flera spår både på Stockholm C och Stockholm S. Tåget bakom behöver därför inte vänta på att tåget framför ska göra uppehåll, utan åker bara vidare på ett annat spår. Uppehållen stjäl kapacitet. Skulle uppehållet bara vara 30 sekunder i stället för 60 så skulle man ju kunna dra av 30 sekunder på tiderna ovan, alltså köra med 111 sekunder mellan tågen och klara 24 tåg i timmen. Men jag vet inte om man klarar så korta stopp med extratiden för plattformsdörrarna och resenärsmängden.
En annan faktor just för SL-trafiken är ju att de inte har dedikerade spår överallt. Mellan Huvudsta och Barkarby (snart Spånga) delar de spår med övriga tåg och kan därför inte gå så tätt som 12 tåg i timmen (om man skulle skicka vartannat tåg norrut av 24 den vägen) utan snarare 8.
Så, för att sammanfatta. Man skulle kunna skicka iväg fler tåg än 18 i timmen från Stockholm City, men de skulle snart få stanna och vänta på tåg framför som gör uppehåll, och mot Kallhäll/Bålsta måste de dessutom passa in med annan trafik – så det vore inte så meningsfullt.
Ett enkelt sätt att köra 24 tåg i timmen, om det nu vore ett självändamål, skulle vara att låta vartannat tåg köra förbi Odenplan (men bara Odenplan). Tåget bakom kan starta redan en minut efter från Stockholm City, för eftersom tåget före inte stannar på Odenplan är det inte i vägen. Tåget som inte stannade åker sedan antingen mot Sundbyberg eller Solna och tåget bakom tar andra hållet så kommer de inte i kapp varandra. Detta förutsätter dock att fyrspåret Tomteboda-Kallhäll är klart.