Ibland när tågen kör sakta i kurvor så känns det som att de lutar så mycket att de nästan tippar. Varför?

Det är samma princip som när du cyklar. Man behöver luta inåt i kurvan för att inte tippa över. Hur mycket beror på två faktorer: hur skarpt man svänger och hur fort man kör. Man får förstås inte luta för mycket heller, för då faller man omkull.

På cykel styr du ju lutningen själv och kan variera den i varje kurva beroende på hastigheten. Men de flesta tåg kan inte luta, det är bara X2000 som har den möjligheten. Så hur gör alla andra tåg?

Jo, det går till så att spåret lutar i stället. För varje kurva finns det alltså en optimal hastighet. Kör tåget långsammare eller snabbare så kommer man att känna av sidokrafter. Skulle sidokrafterna bli för stora så välter tåget.

Att tåget kör för snabbt går att hantera, vi har tågskyddssystem som automatiskt bromsar tåget innan man kommer upp i för hög hastighet. Men hur skulle man hantera för låg hastighet? Säkerheten i dag är uppbyggd kring att tågen automatiskt stannar vid allvarliga fel. Om det inte skulle gå att stanna i en kurva utan att välta så skulle vi behöva ha ett helt annat säkerhetssystem.

Därför har vi en gräns för hur mycket spåret kan luta som mest i kurvorna. Gränsen är att den ena skenan max får vara 16 centimeter högre än den andra, vilket ger en lutning på 6 grader. Detta innebär att även om lutningen känns i låg fart så finns det ingen risk att välta, inte ens om man stannar helt.

Men om vi nu har en maximal lutning, vad innebär det för hastigheten? Jo, det innebär att det blir kurvans radie, alltså hur skarp den är, som styr maxhastigheten.

För att köra 200 km/h får inte kurvradien vara mindre än 1 900 meter. För 250 km/h inte mindre än 2 900 meter och för 320 km/h: minst 4 700 meter. Men om tåget själv kan luta så kan man klara skarpare kurvor. X2000 får köra 200 km/h i en kurva med radien 1 200 meter, där ett vanligt tåg bara får köra 160 km/h.