Bromssträckan har mest att göra med tågets hastighet och fästet på spåren. Hur stor bromsförmåga ett järnvägsfordon har beror främst på hur avancerade fastbromsningsskydd (”ABS-bromsar”) det har. Om fordonet saknar fastbromsningsskydd (godsvagnar exempelvis) så vågar man inte låta bromsarna ta i så mycket, för då är risken stor att de skulle låsa hjulen och orsaka skador.

På grund av att godståg i allmänhet har låg bromsförmåga så får de inte köra så fort eftersom alla tåg måste kunna stanna på förvarningssträckan inför en stoppsignal.

Den typiska förvarningssträckan är 1 000 meter, så därför kan man säga att de flesta tåg har en bromssträcka på 1 000 meter, men det räcker inte så långt om man vill köra fortare än 130 km/h. På sträckor med högre hastighetsbegränsning brukar därmed förvarningsavståndet vara längre.

Om det är perfekt fäste på spåren så behöver en dubbeldäckare i 200 km/h cirka 1 200 meter på sig för att stanna med nödbroms. Är det halt på spåren kan det behövas bortåt 3 000 meter. Normalt använder vi cirka 4 000 meter för en komfortabel inbromsning.