I tunnelbanan är det ganska vanligt att tåg glider förbi stationer när spåren är hala. Hur lyckas pendeltåg, regionaltåg och fjärrtåg undvika det?

En tunneltågförare

Svaret är att de inte lyckas undvika det helt men det är ganska ovanligt på det stora hela. Det är egentligen ingen stor grej eftersom det oftast löser sig rätt snabbt genom att det påverkade tåget backar en kort sträcka de få gånger det händer. Förseningen brukar inte bli inte bli mer än någon minut så det märks inte särskilt mycket.

Om man under inbromsningen märker att det finns risk att tåget glider förbi plattformen kan man använda magnetskenbromsen för att försöka förhindra det. De allra flesta tåg är utrustade med magnetskenbromsar som är ganska effektiva. Undantaget är äldre motorvagnar som har sämre sådana och äldre loktåg som saknar dem helt. I dessa fall får man vara proaktiv och ta det lugnare när man vet att det finns risk för halka.

En stor anledning till att det inte händer oftare är att plattformarna för de mesta är mycket längre på järnvägen än i tunnelbanan. Om plattformen är 300 meter och motorvagnståget är 100 meter har man ju 200 meters marginal innan man glider förbi. Om tågets ordinarie stopplats är i slutet av plattformen har man såklart inte den marginalen men om det är halt brukar det märkas tidigare än de sista metrarna och inbromsningen har ju påbörjats långt innan.

En annan anledning till att det inte är lika vanligt är att signalsystemet på järnvägen har mer framförhållning och är mer förlåtande än det som tunnelbanan har, vilket gör att man inte tvingas till lika hårda inbromsningar utan kan anpassa sig bättre till rådande förhållanden. Detsamma gäller tågens tidtabeller. Det finns oftast utrymme att bromsa i väldigt god tid.